Tänd ett ljus

20121223-220207.jpg
för Arttu.

Alla finländare har väl hört om 8 åringen Arttu som försvann för två dagar sen och idag hittades död i en ihoprasad snögrotta, endast några kvarter hemifrån.

Visst blir jag sorgsen över de flesta tråkigheter som jag får höra om. Vare sig det är frågan om en skolmassaker eller en bomb i afghanistan. Men det brukar inte beröra mig mer än normalt. Inte hänga kvar i bakhuvet och påminna en om och om igen. Det brukar räcka att tönka på händelsen ifråga kanske en minut eller två, men sen brukar det vara bra med det.

Av okänd anledning har jag tänkt på Arttu de senaste dagarna så pass mycket att jag fysiskt mått illa. Jag har haft svårt att tänka på annat. Tidigare i morse tänkt jag till och med tanken, att hur ska jag kunna fira jul i år om inte pojken får komma hem? Hur skall jag slappna av? Vilken tråkig jul.
Efter en stund fick jag höra att han hittats. Död. Det tog flera timmar innan jag kom över det. Även om jag nog visste att det skulle sluta så.
Varje låt jag hörde på radion associerade jag med denna främling. Jag tänkte på vad han måste ha känt eller inte känt, där då grottan rasade samman. Vad han tänkte. Hur mycke han måste ha saknat sina föräldrar. Om han ens hann göra det. Hoppas det gick snabbt.

Nej, jag förstår inte varför denna tragiska händelse berört mig så djupt. Men jag är glad att den gjorde det. Då fick jag än en gång en orsak att komma ihåg hur tunn livets tråd faktiskt är. Hur snabbt den kan brista, utan minsta lilla förvarning. Hur bra jag har det. Jag och mina pojkar.

Annonser

3 thoughts on “Tänd ett ljus

  1. Jag kände precis likadant. Funderade vad som kan ha hänt då dom inte hittade honom, kollade internet ofta bara för att se ifall dom hittat honom. Då dom väl gjorde det blev jag så otroligt illa berörd, blev riktigt ledsen. Tänkte också på vad han tänkte och kände just där under snön. Och hans stackars familj. Jaa usch man fick verkligen en tankeställare, mer än vanligt vid tragedier.

  2. Jag kände också precis likadant! Och låten som de spelade efter att de läst upp nyheten i radion så innehöll meningen ”I’m buried in the snow…” Jag lämnar ofta och tänka på vad de som dött tänkte den sista stunden och hoppas att det gick snabbt för den här killen.

  3. Ja usch. Det var så tragiskt. Jag minns själv när jag var liten var föräldrarna mina väldigt noga när vi byggde snögrottor. Jag minns att jag själv var ganska uppskrämd av just historier om hur taket kan rasa och man själv lämna inne utanatt kunna komma ut.. Nej fy då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s