Känns ok. Eller?

I dessa tider är det var och varannan som kommer med babynyheter känns det som och var tionde facebook status handlar om att någon baby sett världens ljus i våra kretsar. Det är ju så fantastiskt roligt! Fast samtidigt blir man ju lite sjuk i huvudet själv.

Vi vill ju ha fler barn. Någon gång. Inte än. Men på nåt sätt känns det som om vår familj inte är komplett än. Att det är någon som saknas. Om det är en, två eller tre som saknas innan känslan att alla är här infinner sig vet jag inte. Länge har tanken om nästa barn styrt mina handlingar och mina tankar. Nu har jag dock äntligen kommit till ro med tanken – sen! Tror jag. Det är inget jag tänker på varje dag mera i alla fall.

I bilden i mitt huvud är pojkarna redan lite större, de kanske går i förskola eller skola. Men rätt självgående är dom i alla fall. Ändå är man lite rädd att man hinner bli för bekväm av sig om man väntar så länge. Att det blir en stor omställning med baby än en gång. Ändå vill jag ha tid att förbereda för en baby sen när det är dags. Jag vill vara mentalt redo för ett nytt barn efter en niomånaders graviditet. Det hann jag inte bli senast. Det var så fullt upp hela tiden. Jag vill få barn sedan när jag håller på att längta ihjäl mig! Och så finns tanken där, tänkt om man inte får barn sen när man håller på och längtar ihjäl sig?

Men guuud så jag längtar efter att få vara gravid! Att få vänta på en helt ny familjemedlem. Spänningen. Att föda barn. Att få träffa en liten miniatyrmänska för allra första gången. Kärleken är ju så överväldigande!

Samtidigt är det ju så fruktansvärt skönt att pojkarna blir större. De förstår ju redan massor och jag har så mycke mer tid för annat då jag inte är lika bunden till dom mera. De klarar sig fint en hel dag på skötas nu som då och jag har upptagit studier och egna intressen i sakta mak. Känns som om vi har så fullt upp med dessa två att det aldrig i livet skulle finnas tid åt en minibaby just nu. Känns som om det vore fel mot pojkarna att ens önska dom ett syskon när de själv är så små fortfarande. Ändå är tanken så gott som ständigt närvarande.

Det är så hemskt när hjärtat säger en sak medan förståndet en annan. Eller kanske det sist och slutligen är bara bra?

Annonser

7 thoughts on “Känns ok. Eller?

  1. Jag tänkter mycket på det där också, längtar redan till jag får vänta nästa skrutt. Än så länge är det bara framtidsdrömmar, det rekommenderas jag väntar med att bli gravid 1,5 år efter snittet. Det är säkert en passlig tid tills vi börjar prova igen men jag väntar så 🙂

    • Ja det är ju lite knepigare om man blivit snittad. Man vill ju inte riskera nåt i onödan heller! Men jag tror att där mellan 2-3 år är en riktigt passlig åldersskillnad, även om det finns många positiva sidor med att ha barnen tätt. Såhär i efterhand sätt tycker jag att 1,5 mellan pojkarna är perfekt. Men jag sku aldrig göra om det 😉

  2. En kommentar som kanske ej e viktig…men själv tyckte jag att det var såååå hääälit att få nr 3 då de 2 andra va på dagis o förskolan! Har nog aldrig njutit så av livet som då!

    • Jag kan tänka mog att det är en perfekt tajming. Dessutom har man möjlighet att vara hemma när de äldre kommer från skolan/ förskolan och de får inte så långa dagar på eftis o dyl. Som tur har man ännu åldern på sin sida, och i bästa fall ha man ju ännu 20 år på sig i ”barnafödarålder”. Fast som det känns nu, tror jag inte att jag vill ha en massa småttingar när jag är 45… 😉

      • 😉 nå, kanske nu inte småttingar mera, men nog smpbarn i den ålder… fyller snart det magiska 40 och blir en gammal kärring 😉

  3. Nå, jag menade mer att tanken att ha småbarn och tuffa år en viss period för att det sen skulle få lätta igen låter lite mer som vår grej 😉 Tycker absolut inte att det är nåt konstigt med att få barn lite senare, men jag skulle inte orka tror jag ha småttorna så utspritt tror jag.. Att det aldrig skulle lätta 😉

    • Nå jo, men stundvis så skulle det nog vara skönt med lite äldre barn så man skulle få njuta av minstingen, men å andra sidan så har de så mycket större glädje av varandra då tätt….sedan har man inte precis haft något val att vänta destu mer 😉 OK, min farmor var 45 då hon fick sin sista. Det ända med att få barn sent i åren är att man kanske blivit lite bekväm med tiden 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s