Vissa dagar

skulle man definitivt kunna skippa helt. Även om jag älskar min tvååring från djupet av mitt hjärta kan jag inte nu och då hälpa att tänka att guuud så skönt de vore om han fick uppfostras av dagispersonal i stället för att hänga här med mig och jävlas dagarna i ända. Ja herregud så lätt livet kunde vara om man bara jobbade och hämtade hem ungarna klockan fyra. Passligt uttröttade och somnar eventuellt lite snabbare om kvällen, och även om de inte gör det, är det inte så farligt i och med att man gärna umgås lite mer än några fjuttiga timmar.

Jag är så full av hemska tankar just den är tiden på dygnet, just på grund av en viss tvååring. Det är riktigt hemskt faktiskt. Nu just ligger han uppe i sitt rum och gråter, skriker och vrålar om vart annat. Jag är så irriterad att jag inte ens kan gå in i rummet. Är faktiskt rädd för att säga nånting som jag sedan ångrar bittert. Eller tilome att ta i honom, på ett sätt han inte förtjänar. Såna gånger tror jag det är bara bättre att ta avstånd.

Han är faltiskt riktigt hopplös just nu. Gör precis som han vill, bryr sig skit i alla andra, helst ska nån få ont av det han gör, slår sönder saker, springer rakt ut på vägen bara för han inte får och bara gnäller gnäller och gnäller. Gråter lillebror ska ju förståss han överröstas med eget skrik och man får inte sätta sig ner – aldrig, för då utbryter helvetet löst. Att prata i telefon med någon är helt hopplöst, då står han och hänger en i benen och eventuellt skriker och biter lite till slut. Han skall hela tiden småäta och när mat erbjuds smakar det inte alls. (Ibland kan man lyckas muta honom med att han får se på traktorer på youtube om han äter upp maten dock.)Och till råga på allt har han plötsligt slutat kissa på pottan och vi har inga rena byxor nånsin eftersom alla är fulla med kisi.

Sen på kvällen när Malte stackaren är så trött att han bara gråter vägrar den äldre förståss att gå och sova. Så ligger han och skriker och ropar i fast flera timmar så att den yngre alltid vaknar just när han äntligen somnat om. Sådär håller det på var eviga kväll. Och jag är så trött på att vara ensam varje kväll, eller ja, 90 % av dom.

Annonser

10 thoughts on “Vissa dagar

  1. Oh no, jag ska genast sluta klaga på att ha EN 14-månaders bråkstake hemma. Skickar lite ork till dig istället och hoppas att det är en snabbt övergående fas.

    • Tackar för försändelsen 😉 Av erfarenhet kan jag säga att också EN bråkstake kan vara mer än tillräckligt ibland! Hoppas också detta går över snart, det brukar ju gå i perioder med dessa små. Som tur!

  2. Orka! Han låter som en liten en som vet vad han vill ha, och vet han inte så vill han ändå! 🙂 Som de våra. Försök få någon paus emellanåt, utlopp för frustrationen och tänk som du redan sa, att det snart går över. Hoppeligen. 🙂

    • Tack för kämparglödan! Jag försöker att slippa iväg lite nu som då för att göra något helt ensam, och faktiskt går det oftast åtminstone en gång i veckan. På kvällarna efter att boysen somnat brukar jag gå ut på gården och gräva lite i jorden och det är också ganska lugnande. Det är väl bara att kämpa på. Man kan väl inte annat. Housewife hade skrivit ett inlägg häromveckan hur lätt det är nu när yngre barnet fyllt ett och barnen leker tillsammans. Det är det jag ser fram emot just nu. Målet.

  3. Låter såååå bekant! Allt vad du skriver! Men jag lovar dig att det blir lättare med tiden då de börjar leka tillsammans och man faktiskt kan ha studer helt för sig själv.

  4. Kämpa på, det kommer i vågor och värst är det då de verkligen behöver en. Som då någon annan får uppmärksamhet.Går över och blir bättre, men tyvärr varar de lugna dagarna inte för evigt innan nästa trots nalkas;)
    Märkte att det var som värst just då den yngre lärde sig nya färdigheter, innan det godtogs. Men säger det blir bättre. Nu då Lb börjat prata, vilket radarpar:))

    Men föräldra trotsen slipper vi nog aldrig. Först då vi själva blir som barnrumpor på åldringshemmen;)

    • Faktiskt nu när du säger det, lillebror har tagit sig fram i en månad nu själv och samtidigt har nattningarna av storebror varit katastrof hela den tiden. Har aldrig tänkt att det skulle kunna ha ettsamband!

      Lättare när lillebror börjar prata.. Låter lååångt borta. Inte ens storebror pratar än..

  5. Ni ska kom ut ti Veikars o härja om ni har spunk nån dag/kväll 🙂 här finns ved att hugga el liknande göra om de känns så 🙂 medan ungarna härjar fritt…

    • Tack Ida för inbjudan (igen)! Vi kommer mer än gärna ut till er nån dag! Att hugga ved är ju ett super alternativ för att få ut sina aggressioner. Kan vara behövligt 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s